Att resa – en livsstil

Förväntansfull steg jag ombord på det gamla postflyget från Falcon som skulle ta mig och andra semesterfirare ner till Kreta – min allra första charterresa, och researrangören hette Aer Olympic.

När flygplansdörren öppnades och jag tog de första stegen på grekisk mark slog värmen emot mig, värmebölja på över 40 grader – siroccovinden från Saharaöknen hade nått Kreta.

Flygplanet landade på Chanias militärflygplats och den grekiska militärpolisen stod med vapen, ett pyttelitet hus med ett mycket litet bagageband där väskorna nästan inte fick plats.

Jag tog transferbussen till Villa Georgio – det lilla kritvita huset med hänförande utsikt ovanför Agia Marina. Ägaren pratade bara grekiska och lite tyska, han vattnade sina blommor i gassande solsken och skrattade, den härliga gästfriheten och glädjen fanns där. Det lilla kritvita hotellet – hotellet utan namnskylt.

Det blev en resa som fick mig att göra ett val i livet. En resa fylld med underbara upplevelser.

Medelhavets kristallklara vatten, jag dansade min första Zorba, och smaklökarna dansade en glädjedans. Detta var annat än exotisk hawaiipizza, eller att ta pendeltåget till vår huvudstad och inta favoriten ”tre små rätter” på kinarestaurang.

Detta var något helt annat, detta var grekisk sallad med solmogna tomater och fetaost, vitlöksdoftande tzatziki, ljuvliga bifteki, nygrillade souvlakispett och frasiga bourekipajer.

Jag vandrade den branta backen upp till hotellet, förbi den lilla kyrkogården bland olivlundarna. Fick lära mig att de spelande gräshopporna heter Cikador, att godmorgon heter Kalimera på grekiska, och att de doftande buskarna med vita och rosa blommor längs vägkanten heter Nerum Olander.

Året var 1995 och jag blev kär – kär i Grekland, kär i resandet. Det blev inte bara semesterresor – det blev även mitt jobb och hela min livsstil.

Många år senare letade jag reda på hotellet – det var knappt jag såg den lilla branta backen vid kyrkogården, det hade gått 21 år sen sist. Ägaren kunde fortfarande knappt engelska, han var lika glad, hotellet är lika kritvitt nu som då. Utsikten som fick mig att bli kär är fortfarande lika hänförande. Den lilla skylten med hotellets namn har fortfarande inte kommit upp.

Jag har världens roligaste jobb, jag jobbar med din semester. ❤️