När världen sakta öppnar upp ❤️

Vårsolens starka strålar värmer mitt ansikte trots att vinden är isande krispig medan jag snabbar på fotstegen mot Bysistorget på Södermalm tidigt imorse. Trots snålblåsten är himlen så där oskyldigt klarblå, körsbärsblommorna fladdrar ljusrosa i vinden och fåglar kvittrar intensivt i träden.

Runt om i vår huvudstad står körsbärsträden i full blom nu när våren äntligen gör sitt lite sena intåg, livet rullar på men världen är ändå inte riktigt som den brukar vara.

När världen stängde ner

Det har nu gått över ett år sen jag skrev inlägget När världen stänger ner. Äntligen så sakta öppnar världen upp igen och vi befinner oss i en ny sorts vardag.

När virusinformationen pumpades ut med ljusets hastighet från alla håll och kanter i mars förra året och så totalt lamslog en hel värld, hade jag har aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig hur detta virus, som nästintill liknade en sci-fi-rulle skulle komma att hålla hela världen i ett järngrepp och påverka våra liv som den gjort.

Går det att sammanfatta året som gått? Kanske med mantrat som frekvent cirkulerar i både media och sociala medier ”håll huvudet kallt, håll hjärtat varmt, håll händerna rena och håll avstånd”. ❤️

Att växa upp mitt i en pandemi

Min yngsta dotter hade precis börjat förskolan och var nyss fyllda 1,5 år när världen stängde ner och vi plötsligt befann oss mitt i denna, på alla sätt hemska pandemi.

Hon som också plötsligt växer upp i en tid när människor inte kramas när vi möts, människor som tar ett steg ifrån varandra. En tid när vår familj inte ens får sitta vid samma bord när vi fikar utomhus på det lokala kvartersbageriet, då vi är fler än fyra stycken.

Hon som växer upp med att människor går runt med munskydd. Själv gillar hon mest de blå munskydden. -Inte sånna säger hon bestämt, spänner upp sina stora blå ögon och skakar på huvudet åt vissa färger. Och så har vi handspriten… ett av hennes första ord var att stolt säga handsprit och glatt sträcka fram sina små händer.

Boarding completed – nu är vi ready for take off

Jag har jobbat i resebranschen i över 20 år och så plötsligt en dag stannade hela världen. Det gick så fort, nästan över en natt och helt plötslig stod allt still och våra flygplan kunde inte längre lyfta med förväntansfulla resenärer.

”…but there were planes to catch and bills to pay” sjöng hårdrocksbandet Ugly Kid Joe i en gammal cover i början av 1990-talet.

Arbetsdagarna fortsatte även om mycket blev annorlunda, räkningarna rullade in som vanligt, men det blev inga ”planes to catch” för mig det gångna året. Jag hade ett par resor inbokade, som den efterlängtade weekendresan i våras till en av mina spanska favoritstäder Málaga och så sommarsemestern till den grekiska ö-världen med familjen.

Nu börjar flygrutterna äntligen återupptas en efter en i allt snabbare takt, samtidigt som vaccinationerna växlar upp.

Som jag längtar efter att se orden ”Go to Gate” efter mitt flightnummer på departure-tavlan och boarda flyget. Känslan att slå mig ner i ett flygsäte och vara påväg någonstans. Höra kapten säga ”Boarding completed”, ”We are ready for take off” och ”Arm slides, cross check and report”. Och sist men inte minst ”Cabin Crew, take your seats for landning”.

Att följa inflygningen från flygplansfönstret, känslan att vara ovan molnen och se landskapet susa förbi långt där nere, se landningsbanan närma sig, att känna g-kraften när planet göra en touch down och slår på full broms.

Känslan att kliva ur flygplanet och upptäcka ett nytt resmål, känna nya dofter och den där medelhavs-värmen som likt en het vägg slår emot en när flygplansdörren skjuts åt sidan och trappan rullas fram. Känslan att ta de första stegen på ny mark.

Jag saknar till och med den lilla lådan med flygplansmat.

Snötyngda granar och nygräddade våfflor

Även om flygresorna jag bokat inte blev av förra året så blev det några mysiga staycations och lite härlig skidåkning. Självklart med avstånd till andra. Hela familjen har varit nöjda trots alla nya rutiner och regler. Det har gått över förväntan och varit väldigt bra uppstyrt både i Romme och Stöten i Sälenfjällen.

Snötyngda granar, gnistrande vit snö, solsken och skidåkning. Nygräddade våfflor, rykande varm choklad och sprakande brasa. Att få se något annat än hemmet, tanka frisk fjälluft och frihetskänslan när man svischar nedför skidbacken. Att bara får vara och få tid för familjen och varandra. ❤️

Semesterkänslan finns fortfarande kvar ❤️

Jag hoppas att när världen nu sakta öppnar upp mer och mer så är det många fler än jag som är redo att ge sig ut och upptäcka världen igen, självklart på ett säkert sätt med nya regler och rutiner.

Salta hav, varma sommarnätter, smaken av solmogna tomater, doften av nygrillade souvlaki och sanden mellan tårna – den härliga semesterkänslan finns fortfarande kvar därute…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s